Konsten att byta spår mitt i livet

Att byta spår i livet har varit väldigt givande för flera av poddpanelens vänner. Fler människor borde ifrågasätta sitt liv och sitt yrkesval istället för att låta åren rinna iväg.

Tillhör du de som dagdrömmer om att byta karriär? Att helt växla spår och kanske satsa på ett jobb som känns mer meningsfullt? Till det här avsnittet har Anders tagit kontakt med ett gäng vänner som alla har tagit steget att göra rejäla karriärsbyten. En journalist, en förläggare och en kommunikatör som blivit lärare. En journalist som blivit skärgårdskapten, formgivaren som blev sjuksköterska och den frilansande redaktören som blivit logoped. En stor inspirationskälla till avsnittet är Anders fru Frida som tog det djärva steget att gå från kulturjournalist till installationselektriker.

Fullt lika radikala karriärsskiften har inte våra poddare gjort. Men Lisa berättar om steget att gå från journalist till deckarförfattare, Urban tog steget att starta eget, Anders bytte helt spår från teknik till mat och kanske, kanske lurar Martin på att göra ett rejält karriärsbyte nu när han hamnat “mellan jobb”. Martin förtydligar: “blivit arbetslös”.

Det blir ett samtal om drivkrafterna bakom ett karriärsbyte. Om svårigheterna som måste övervinnas och hur stor förändring det kan ha för ens liv både när det gäller ekonomi och status. Vi pratar också om hur det kommer sig att de flesta som gjort bytet tycks må så bra. Ja kanske är byta karriär ett av de bästa må-bra-tipsen den här poddserien kommer att erbjuda?

Bild: Växlingsvall 6 november 1964, Järnvägsmuseet, Digitalt Museum, FOTOGRAF Walther, SevedFritt från kända upphovsrättsliga restriktioner – Public Domain Mark (PDM)

Som komplement till avsnittet publicerar vi nedan några korta intervjuer med några av personerna som intervjuades inför programmet.

Fyra inspirerande karriärbyten:

Peter Holmgren: Formgivaren som blev sjuksköterska

Varför bytte du spår i livet?

– Det var ingenting jag hade planerat att göra när jag närmade mig 50, men tiderna förändrades på flera sätt. Mitt behov av ekonomisk trygghet var en viktig orsak till bytet. Jag hade nyligen blivit pappa och behövde ha en stabil inkomst. Att bli förälder gjorde att jag fick fokus på det som faktiskt är viktigt i livet. Jag tror att det gjorde mig öppen för att prova en ny väg utan att bry mig om hur det skulle uppfattas. Kanske var det också det som fick mig att styra mot någonting som kändes mer meningsfullt.

– Jag hade jobbat i drygt 17 år som fast anställd tidningsformgivare på ett förlag. Det blev många roliga och lärorika år i högt tempo, en trygg plats med trevliga kollegor och fast inkomst. I samband med strukturomvandling i branschen flyttades fokus till webben som skulle bli den framtida inkomstkällan. Mitt jobb, som i grunden är roligt och stimulerande, kändes allt tristare och mina utvecklingsmöjligheter kringskurna. Jag tänkte att jag borde hitta på någonting annat, men fick väl ingen bra idé om vad jag skulle göra istället och blev kvar. Nedskärningar och omorganisation resulterade i att jag hoppade på ett erbjudande om att göra mitt jobb på frilansbasis och när villkoren efter en tid försämrades väsentligt hoppade jag av. Men tanken på en tillvaro som frilansande grafisk formgivare utan varken stadigt huvuduppdrag eller kontaktnät utanför förlaget kändes ohållbar. Detta är bakgrunden till att jag sökte till sjuksköterskeprogrammet, som jag minns det. Jag tänkte att tiden går fort och om tre år kan jag vara färdig sjuksköterska med nästan obegränsade möjligheter till jobb. Och jag skulle bli student i stället för en del av prekariatet. Varför inte testa? Jag hoppade på utbildningen och det är jag väldigt glad för idag.

 

Blev det som du har tänkt dig?

– Ja, på så vis att det var lätt att få jobb och jag tycker att det jag gör nu till stor del känns meningsfullt. Och visst kan jobbet vara tufft ibland men att ha utbildningen känns som en trygghet på riktigt. Jag frilansar lite också som formgivare. Det känns bra att ha en fot kvar i det gamla jobbet, det är kul med omväxling och en extra inkomstkälla skadar inte heller.

 

Vad är dina lärdomar?

– Jag tänker att det var en bitvis ganska tuff omställning och jag hamnade ibland långt utanför min komfortzon under utbildningen och under framför allt första tiden som sjuksköterska på vårdavdelning. Sen kom covid ovanpå det … Efter drygt fyra år har jag kommit in i jobbet och tillhör veteranerna på avdelningen. Det är en väldigt annorlunda kultur jämfört med mitt gamla kontorsjobb förstås. Långlunch på stan är ett okänt begrepp inom vården. Vissa dar är lunch över huvud taget ett okänt begrepp. Men jag har duktiga och vettiga kollegor och arbetspassen går rasande fort. Sen är man ledig och tar inte med sig jobbet hem. Alltså, det var dags för något nytt. Jag skulle göra det igen. Om jag fick göra om det, skulle jag försökt kolla upp olika sätt att göra det smartare ur ekonomisk synvinkel. Bra att göra sådant innan man säger upp sig, misstänker jag. Och så hade jag gjort det några år tidigare. Men framför allt känner jag mig rätt stolt över att jag gjorde det, nu när jag tänker efter.

 

Skulle du rekommendera andra att byta spår?

– Det finns alltid en risk att man fastnar på ett ställe för att det känns tryggt och blir kvar trots att man inte längre trivs. Om det är så tycker jag absolut att man ska fundera över andra alternativ och kanske passa på att testa någonting helt nytt. Jag är definitivt glad att jag gjorde det! Det var kul att plugga på äldre dar. Jag var lite över 50 när jag var klar med grundutbildningen. Nu håller jag på med min specialistutbildning.

 

 

Frida Arnqvist Engström: Kulturjournalisten som blev installationselektriker

Varför bytte du spår i livet?

– Mitt byte av spår var främst en pandemieffekt, eller kanske var själva beslutet ett resultat av att min tidigare verksamhet totalt dukade under i början av pandemin. Jag hade innan dess haft funderingar på att göra något annat, men pandemin var det som fick mig att söka till elutbildningen i augusti 2020. Jag hade under ett antal år skrivit om och pratat om slöjd och hantverk och var nyfiken på hur det är att ha det i händerna. Att bli tvingad till ett beslut att byta inriktning gjorde att jag vågade gå på känslan om detta, istället för att byta till något mer närliggande. Pandemin satte många växlar i friläge och då kändes det mer ok att bara hoppa.

 

Blev det som du har tänkt dig?
– Både ja och nej, själva jobbet är på många sätt väldigt annorlunda än vad jag trodde – hade jag vetat mer exakt vad det innebär att bli och arbeta som elektriker hade jag kanske inte vågat, så jag är glad över att jag inte riktigt visste. Men känslan av att jobba med problemlösning, att hjälpa till med saker och färdigställande av arbetsuppgifter är som jag tänkte. Att göra jobbet, avsluta och gå hem var ett drömscenario som jag ser är verklighet. Att inte behöva ta med mig jobbet hem är en fantastisk fördel, liksom att jobba med kroppen varje dag.

 

Vad är dina lärdomar?

– Att jag tydligen kan mycket mer än jag trodde. Att jag kunde byta spår, från att vara fullt fokuserad på konst, hantverk och kultur på ett teoretiskt plan till att gå över till ellära, praktiskt utövande och handfast byggande/installation. Att det är en guldsits att göra detta i min ålder, att omgivningen inte på något sätt är dömande eller ohjälpsamma. Att byta bransch har givit massor av ny kunskap och det är också tydligt att jag kan ta med mig kunskaper från mitt tidigare yrkesliv till min nuvarande. Det ger en ökad trygghet och en större tillit till min egen förmåga, även om det också är en speciell känsla att vara fullständig nybörjare. Det är en ödmjukande process som också är viktig som lärdom. Att vara öppen för att du faktiskt inte kan och måste be om hjälp.

 

Skulle du rekommendera andra att byta spår?

– Ja, absolut! Att få syn på sina starka och svaga sidor är nyttigt och att få en större förståelse för sin egen kapacitet ger dig större livskvalitet. Att dessutom få möjlighet att träffa helt nya sorters människor, sett ur ålder, kön, och samhällsklass i mitt fall, har varit sjukt viktigt och intressant. Att få upp ögonen för hur andra yrkesgrupper fungerar ger en ökad förståelse för hur samhället ser ut. Jag önskar alla den aha-upplevelsen och möjligheten.

 

Fredrik Wass: från journalist/kommunikatör till skärgårdskapten:

Varför bytte du spår i livet?
¬– Jag satt hemma framför en skärm i en garderob och jobbade under hela pandemin. Jobbet gick bra, men psyket var inte på toppen. Jag kände att livet måste vara mer än detta. Jag vill göra en förändring som innebar att jag kom ut mer på dagarna, både utomhus och att träffa fler människor. Är uppväxt med båt i skärgården och har alltid känt en dragning dit, så jag började utforska olika sätt att få vara där oftare. Jag valde att utbilda mig under två år på heltid till skärgårdskapten. Hela tiden kände jag att utbildningen var lika mycket en upplevelse i sig som själva slutmålet.

 

Blev det som du har tänkt dig?

– Ja, ganska mycket känner jag att det blev så. Det jag inte visste när jag tog tjänstledigt från gamla jobbet och började min utbildning var om jag skulle lämna min gamla bransch helt. Det var ett beslut jag inte kände att jag behövde ta i början heller. Nu har jag landat i att återvända på deltid till min gamla karriär och samtidigt kunna jobba på båt, främst under sommarhalvåret. Jag kände när jag pluggade att jag ändå saknade mitt gamla område och hade fortfarande kvar intresset där också.

 

Vad är dina lärdomar?
– Många har sagt till mig att jag är modig som gjort det jag gjort. Jag känner inte så alls. I Sverige har vi så generösa villkor för till exempel tjänstledighet och studielån att många människor kan kosta på sig att prova en utbildning eller en karriärförändring, utan att känna att man måste lämna sitt gamla liv för gott. En annan lärdom är att det har varit nyttigt för mig att träffa människor från helt andra delar av samhället. Mina kurskamrater har varit i åldrarna 20-60 år och med helt olika bakgrunder. Det har varit en resa i sig att lära känna nya människor och inse vilken liten bubbla man levt i tidigare.

 

Skulle du rekommendera andra att byta spår?
¬–Ja, verkligen! Och gärna flera gånger. Men också att tänka att det inte måste vara för evigt. Se det istället som att man gör en utflykt i en annan värld och att ens gamla liv kan finnas kvar och vänta på en om det inte blev som man tänkt sig. Det är lite som att byta bostadsort. Ångrar man sig så står ju den gamla staden kvar liksom, även om det såklart kan vara komplicerat om man har familj och barn. Men resan är målet för mig, och genom att inte sätta för höga krav på att jag verkligen måste göra en ny karriär, så blev det lättare att våga prova.

 

 

Micke: Från journalist/konsult till lärare:

Varför bytte du spår i livet?
– Det enkla svaret är pengar. Jag hade svårt att försörja mig. Jag hade egentligen bytt spår eller yrke redan innan, jag var först journalist och sedan konsult inom digitala medier. Sista tiden drev jag en egen firma och försökte få in uppdrag, men med sämre och sämre resultat. Jag började också tycka det var rätt tråkigt, och det påverkade säkert också, både de uppdragsgivare som inte ville ge mig uppdrag och mitt intresse för att göra något annat. Men det var såklart ett svårt beslut att fatta. Jag visste att det fanns jobb att få som lärare, men jag trodde aldrig att jag skulle kunna hantera en klass med tonåringar. Det kändes initialt helt galet. Men jag började jobba som springvikarie och övning ger som vi vet färdighet.

 

Blev det som du har tänkt dig?
– Jag vet nog inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Men mitt nya liv som lärare har överträffat alla mina förväntningar på nästan alla fronter. Jag minns när jag började på mitt första lärarjobb för nu fyra år sedan. Allt var rätt kaotiskt och jag var rätt dålig som då outbildad och oerfaren lärare. Men jag minns känslan, jag kände direkt “här trivs jag, det här känns bra”. Att få jobba med att stärka och peppa ungdomar, det är otroligt givande. Och den känslan har bara förstärkts med tiden. I efterhand tänker jag att jag borde gjort det för länge sedan, men jag tror inte jag vågade tänka så långt utanför mina ramar då. Jag hade så identifierat mig med mitt yrke som journalist. Och sedan som konsult. Så här efteråt känns det rätt naturligt; att jag då inte fick alla de jobb jag sökte som konsult borde jag ha sett som ett tecken. Jag passade helt enkelt inte särskilt bra som konsult, jag är till exempel rätt dålig på att sälja. Rent praktiskt var det väldigt tufft att jobba heltid och plugga halvtid samtidigt, men det underlättade att småbarnsåren var förbi. Jag hade mer tid över. Men såhär i efterhand är det som att den tiden knappt hänt, det känns väldigt enkelt och självklart. Jag jobbar mindre än någonsin, har långa sommarlov, och trivs nästan hela tiden på jobbet. Jag är otroligt tacksam över mitt nya liv. En annan positiv effekt som jag inte hade förutspått var alla nya människor jag lärt känna på vägen. Både nya kollegor med olika bakgrunder, och elever och ungdomar från hela världen som jag haft glädjen att lära känna. Min värld har blivit större.

 

Vad är dina lärdomar?
– Om livet skaver, om det är något som känns fel, man kanske klagar på jobbet, eller inte riktigt lyckas så bra med det som man hade hoppats. Eller med livet rent allmänt. Om livet skaver så är det ett tecken på att man är på fel plats, i fel sammanhang. Och då måste man göra något åt det. Jag var nog en “sökare”, hela tiden på jakt efter något nytt. Ett tag trodde jag till och med att jag borde bli entreprenör, fast jag är världens mest riskobenägna person. Men att söka och prova nytt är bra. Man känner när man hittat rätt. Om man tillåter sig att känna. En lärdom är också att man behöver stöd av människor runtomkring en, ens partner eller familj eller nära vänner. Inte minst mentalt och emotionellt, för det blir ju tufft. Helt plötsligt är man ju nybörjare i en ny värld, trots att man är runt 50, det är en rätt jobbig känsla.

 

Skulle du rekommendera andra att byta spår?
– Jag citerar författaren David Qviström som skrev en bok om manlighet för några år sedan. Där skriver han att mannen när han når medelåldern kan välja mellan att återuppfinna sig själv eller bli bitter och sur. Jag tror det ligger mycket i det, även för kvinnor. När vi kommer ur den fasen i livet när vi är klara med barn och familj, vår karriär kanske inte blev det vi drömde om, då tror jag vi behöver våga tänka nytt och våga tänka om. Jag har sett lite för många bittra äldre kollegor och även vänner. Även om det är jobbigt så är det mycket hemskare att leva ett liv man inte trivs med. Jag känner flera andra före detta journalister som sadlat om till just lärare, de flesta tror jag säger att det beror på brist på arbete i det gamla yrket. Men alla är väldigt positiva till sitt nya liv. Jag tror också att det kan leda till andra positiva effekter. Jag hittade både ett inre lugn men även en tro, och till slut även en ny livspartner. Vad som ledde till vad kan jag fundera på, men jag tror att en förändring på ett område i livet spiller över på andra. Om jag skulle hitta något negativt så är det ju det ekonomiska. Att plugga heltid en längre utbildning kostar på, jag läste bara 90 poäng, 1,5 år, och det samtidigt som jag jobbade heltid. Men vissa utbildningar är ju 3, 4 eller 5 år. Det blir otroligt mycket svårare, i alla fall om man utnyttjat alla möjliga studiemedel. Samtidigt finns det stöd att få, via till exempel Trygghetsrådet, och nu även statens nya omställningsstöd. Värt att kolla upp!